Säkerhetsreglerna för brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats följdes inte vid Oceanabranden

Brandskyddsföreningen har i decennier drivit arbetet med att förbättra brandsäkerheten i Sverige genom utbildningar, regelverk, normer och riktlinjer.

– Vi ser med oro på att byggsektorn i praktiken inte kommit längre med att främja en kultur som leder till säkerhet på våra byggarbetsplatser, säger Tobias Thrysén, expert brandsäkerhet på Brandskyddsföreningen.

Brister i riskbedömningen

SHK:s rapport visar att branden startade vid ett arbete med elmuffsvetsning av plaströr. Detta är ett arbetsmoment som klassas som svetsarbete som genererar hög värme och enligt Brandskyddsföreningens regelverk SBF 506 därför ska riskbedömas som ett brandfarligt hett arbete. En korrekt utförd riskbedömning är därför avgörande. Riskbedömning enligt Säkerhetsreglerna för brandfarliga heta arbeten på tillfällig arbetsplats (SBF 506) är en beprövad metod för att förebygga och förhindra brand.

Riskbedömningen görs i team där flera personer ingår såsom tillståndsansvarig, den som ska utföra arbetet och brandvakt. Dessa tre skapar tillsammans en säkerhetskedja, där varje länk måste fungera för att brandskyddet ska vara effektivt. Om någon i kedjan brister i sitt ansvar eller inte förstår sin roll i samverkan, faller hela säkerhetskedjan och brand kan bli ett faktum.

Ibland finns det verktyg och utrustningar som vid en första anblick inte ser ut att kunna orsaka en risk för brand, men som ändå ska riskbedömas som brandfarliga. Detta beror på val av material, metod och miljö samt situationen vid det enskilda tillfället då arbetet ska utföras.

I fallet Oceana konstaterar SHK att byggherren och entreprenörerna saknade tillräcklig kunskap om de brandrisker som förknippas med elmuffsvetsning av det aktuella plastmaterialet.

– Det är oacceptabelt. Det måste vara en grundförutsättning att följa rådande aktsamhetsnormen med säkerhetsregler för brandfarliga heta arbeten vid all plastsvetsning på byggarbetsplatser, inklusive korrekt utbildning av personal och obligatorisk närvaro av brandvakter, säger Tobias Thrysén.

– Det bör heller inte vara en enskild entreprenör som ska avgöra om det arbetsmoment som ska utföras ska betraktas som brandfarligt hett arbete. Det behöver säkerställas att den tillståndsansvarige alltid kontaktas vid arbetsmoment som kan alstra värme som kan leda till brand, säger Tobias Thrysén.

Bristande säkerhetskultur

SHK:s rapport visar på flera brister i brandskyddsarbetet som alla bidragit till brandens omfattning, och inte minst ett dödsfall. Bland annat fanns inget brandlarmsystem i bruk – varken det ordinarie eller det tillfälliga brandlarmet. SHK också pekar på brister i säkerhetskulturen. Här behöver alla aktörer i branschen skärskåda sig själva och vad de kan göra för att bidra till en bättre säkerhetskultur på Sveriges byggarbetsplatser.

– På byggarbetsplatser är det ett stort fokus på arbetsmiljön vilket är bra. Det är viktigt att vara medveten om att det kan behövas ytterligare åtgärder för att successivt säkra byggnadens skydd mot brand. Det gäller inte minst byggnader som i färdigt utförande ska skyddas av sprinkler då de i regel har ett särskilt dåligt brandskydd, innan sprinklersystemet är i drift, säger Lars Brodin, expert systematiskt brandskydd på Brandskyddsföreningen.

– Tyvärr är nog diskrepansen stor mellan policyer och verkliga förhållanden i dagsläget. Kompetensen avseende brandskydd under byggtid behöver generellt höjas och säkerställas under hela byggprocessen, avslutar Lars Brodin.

Publicerad: 2025-03-24