Precis innan jul började en hektarstor avfallshög i Botkyrka kommun att brinna. Branden är fortfarande inte släckt men efter att avfallshögen i februari täcktes med sand har rökutvecklingen avstannat. Skredrisken och områdets naturkänslighet har komplicerat räddningsarbetet.
När det börjar brinna i avfallshögen i Kagghamra i Botkyrka kommun den 18 december är det inte första gången. Månaden innan, närmare bestämt den 7 november, inledde Södertörns brandförsvarsförbund en flera dagar lång insats i samband med att den 10 000 kvadratmeter stora högen av osorterat byggavfall, som placerats i närheten av granskog och grönskande hagar, börjat brinna. Fram till augusti förra året drev återvinningsföretaget NM Trading & Transport, dotterbolag till NMT Think Pink, verksamhet här. År 2007 godkände Botkyrka kommun att bolaget fick lagra upp till 10 000 ton avfall på platsen. Något de har fått komma att ångra – för återvinningsföretaget har inte haft några ambitioner att leva upp till miljökraven trots att kommunens miljöinspektörer gjort åtskilliga besök på platsen.
– Redan innan branden var det många boende som hade synpunkter på avfallshögen. Från kommunens sida har vi jobbat för att reglera verksamheten. På grund av brister i lagstiftningen har det varit väldigt utmanande att få ut den önskade effekten av tillsynen. Vi har gjort flera åtalsanmälningar till polisen för otillåten verksamhet, allvarliga brister i avfallshanteringen och för att verksamheten inte uppfyller kraven enligt miljöbalken, men dessa har lagts ner av åklagarmyndigheten, berättar Pernilla Vera, trygghet- och säkerhetsdirektör på Botkyrka kommun.
Sedan dess har avfallshögen växt och exakt vad den innehåller är det ingen som vet. I höstas begärdes NM Trading & Transport i konkurs och vd:n är misstänkt för grovt miljöbrott.
– I vanliga fall när det sker bränder på avfallsanläggningar jobbar vi sida vid sida med den som driver verksamheten och hjälps åt att hantera branden. Men i Kagghamra har det inte funnits någon motpart, vilket har försvårat arbetet, berättar Max Ekberg, tillförordnad räddningschef, Södertörns brandförsvarsförbund.
Tvingades byta släckmetod
Vid de tidigare insatserna grävdes det brinnande materialet ut ur avfallshögen och släcktes med vatten. Markägaren, som hyrt ut marken till återvinningsföretaget, uppmanades att ha uppsikt över avfallshögen och fortsätta eftersläckningsarbetet.
– När vi kom tillbaka den 23 december brann det vid sidan av avfallshögen och jag beslutade om att inleda en ny räddningsinsats, säger Max Ekberg.
Släckinsatsen komplicerades dock av flera faktorer, bland annat informerade kommunens miljöförvaltning om att området har hög naturkänslighet, vilket påverkar räddningsarbetet.
Utöver att Kagghamrafjärdens omgivningar är klassade som naturviktiga områden finns risk för skred i området där avfallshögen ligger, något som också fick vägas in i valet av släckmetod.
Under några veckor – medan branden bevakades dygnet runt – fylldes stabsrummet på brandstationen i Vårby gård. Innan en aktiv insats kunde inledas behövde man utreda vilka parametrar som räddningstjänsten måste ta hänsyn till i hanteringen av branden och hitta best practice från liknande bränder. Kommunen och brandförsvaret jobbade sida vid sida med en tydlig ansvarsfördelning.
– Vi visste att när räddningsarbetet var klart behövde vi ta över stafettpinnen och hantera de långsiktiga effekterna på vatten, natur och människors hälsa, säger Pernilla Vera.
Vi gjorde en initial analys av brandröken för att ta reda på vilka ämnen den innehöll och hur höga koncentrationerna var. Analysen visade att det inte fanns någon akut risk för människors hälsa.
– Max Ekberg
Tjock och giftig brandrök
Samtidigt plågades de boende i Kagghamra av brandrök när vinden låg på åt deras håll. Bland annat rapporterades besvär i luftvägarna och svidande ögon. Djurägare i området var också oroliga, bland annat berättade hästägare för media att deras djur börjat hosta på grund av brandröken.
– Vi gjorde en initial analys av brandröken för att ta reda på vilka ämnen den innehöll och hur höga koncentrationerna var. Analysen visade att det inte fanns någon akut risk för människors hälsa. Vi gav därför inte order om evakuering men rekommenderade alla som kände obehag av röken att hålla sig inomhus eller på annat sätt undvika den, säger Max Ekberg.
Att brandförsvaret inte beordrat evakuering skapade både irritation och ilska bland de boende i området. En del valde att evakuera ändå men försäkringsbolagen ersätter normalt sett inte kostnaderna om det inte finns ett evakueringsbeslut.
Att brandröken vissa dagar kunde kännas ända in till Stockholm city utan att det pågick någon aktiv släckinsats gjorde att både brandförsvaret och kommunen blev nedringda.
– Det dröjde flera veckor innan vi kunde inleda en aktiv insats. Samtidigt fanns det ett enormt informationsbehov hos allmänheten och medierna. I normala fall hade vi bjudit in till informationsmöten men coronapandemin satte stopp för det, säger Max Ekberg.
Botkyrka kommun ordnade bland annat webbsändningar tillsammans med brandförsvaret där de försökte svara på alla frågor.
– Vi låg redan på en förtroendemässigt låg nivå när branden bröt ut eftersom många som bodde i området var arga över avfallshögen och vi hade inte heller möjlighet att berätta om alla insatser som vi hade gjort för att få den flyttad. Vi vet att varje myndighet äger sin egen sekretessprövning men vi hade blivit ombedda av åklagare att inte sprida information om det pågående brottmålet. Men det var vi tvungna att ompröva. I det akuta läge som uppstod kändes det viktigt att vara transparenta och ge kommuninvånarna all information vi kunde, säger Pernilla Vera.
Vissa dagar var brandröken så kraftig att vi fick stoppa arbetet.
– Max Ekberg
Täckte avfallshögen med sand
I mitten av januari gick insatsen över i ett aktivt skede. Efter att ha konsulterat experter både i Sverige och utomlands bestämde sig brandförsvaret för att täcka avfallshögen med sand. För att inte vibrationerna från grävmaskinerna skulle orsaka ett skred byggdes först en tryckbank som skulle motverka vibrationerna.
– Vi har fått hämta erfarenhet från andra delar av världen då detta inte är en vanlig metod, bland annat behövde vi ta reda på hur tjockt sandtäcket behövde vara, förklarar Max Ekberg.
Därefter påbörjades sandtäckningsarbetet, som gjordes med hjälp av en markentreprenör. Först täcktes de områden som brann, och sedan resten av avfallshögen.
– Vissa dagar var brandröken så kraftig att vi fick stoppa arbetet. Alla som har arbetat med sandtäckningen har haft friskluftsaggregat och vi har också fått ta hänsyn till rasrisken. Det har varit en mycket komplicerad insats, säger Max Ekberg.
I de filmer som brandförsvaret har lagt ut på sin hemsida har intresserade kunnat följa arbetet vecka för vecka. Samtidigt har kommunen tagit hjälp av experter för att göra långsiktiga mätningar av brandröken och miljömedicinska bedömningar. I förebyggande syfte köptes också luftrenare till alla hushåll som bor inom tre kilometer från avfallshögen.
Ingen synlig rök
Efter flera veckors arbete var till slut hela avfallshögen täckt med sand och i mitten av februari syntes inte längre någon rök, även om doften fanns kvar.
– Vi kan egentligen inte säga att branden är släckt eftersom sandlagret inte är helt tätt, säger Max Ekberg.
Brandförsvaret kommer fortsätta att göra regelbundna kontroller av sandtäcket för att säkerställa att det inte börjar ryka och ett staket kommer sättas upp för att förhindra att obehöriga tar sig in på området. Vad som händer med avfallshögen nu blir en fråga för kommunen. Ska den täckas över permanent eller flyttas från platsen?
– Nu startar ett långsiktigt arbete med att säkra upp att vatten och natur inte utsätts för mer föroreningar. Vi har beställt en omfattande teknisk rapport med fokus på hur vatten, luft och mark har påverkats av branden och uppvaktar nu ett flertal myndigheter för att få hjälp i den här komplexa situationen, säger Pernilla Vera.
För Max Ekberg och hans medarbetare återstår nu bara att göra en utvärdering av insatsen:
– Det har varit en oerhört komplex insats där många moment legat utanför våra vanliga rutiner och där vi har varit tvungna att jobba utanför våra erfarenheter, men samtidigt har vi lärt oss väldigt mycket.
Text: Jacqueline Fahlander
Publicerades i Brandsäkert nr 2, 2021
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2021-04-29
