Bristande brandskydd, många tätt parkerade bilar, stark vind – och en räddningstjänst som bara kunde släcka från utsidan. Det var några av orsakerna till att en bilbrand kunde eskalera och ödelägga ett parkeringshus vid Stavangers flygplats i Norge.
På eftermiddagen den 7 januari i år startade branden som skulle bli en av de värsta i norska Stavangers historia. Ägaren till en Opel dieselbil hade haft bilen ståendes i ett parkeringshus vid flygplatsen Sola medan han var utomlands, och när han kom tillbaka och försökte starta bilen fattade den eld.
Inom loppet av minuter spred sig branden till fler bilar och snart var byggnaden ett brinnande inferno. Räddningstjänsten fick hjälp av flygplatsbrandkåren, tillsammans försökte de bekämpa lågorna från utsidan och kunde bara se på när stora delar av byggnaden kollapsade framåt kvällen. All flygtrafik stoppades och boende i området uppmanades att stänga dörrar och fönster på grund av den kraftiga röken. Morgonen därpå var branden under kontroll och lyckligtvis kom ingen människa till skada. De materiella skadorna blev däremot stora, med ett ödelagt parkeringshus och drygt 400 totalförstörda bilar.
– Det skulle lika gärna kunna hända i Sverige. Vi har samma moderna bilar som brinner snabbt och samma typ av parkeringshus, som ofta saknar brandskyddsinstallationer. Automatiska sprinklers kan naturligtvis inte släcka bilbränder, men de kan åtminstone dämpa brandspridningen och ge räddningstjänsten ett bättre utgångsläge, säger Tommy Carnebo som är brandman och samordnare för kommunikationsolyckor vid Södertörns brandförsvar, och föreläser för räddningstjänster om fordonsbränder.
Klicka på bilden för att förstora den
Vid branden i Stavanger fanns 1 600 bilar i parkeringshuset och i sin utvärdering konstaterar Rogaland brann og redning att många bilar innebär hög brandbelastning.
– Dagens moderna bilar har ett väsentligt högre energiinnehåll än äldre bilar. Nu var det här parkeringshuset inte sektionerat, men annars brukar ett problem vara att man utgår från äldre bilars brandbelastning vid projekteringen, säger Nils-Erik Haagenrud, brand- och räddningschef i Rogaland, och fortsätter:
– Vi har också fler stora suvar och liknande i dag, och ungefär hälften av alla bilar i Rogaland är elbilar. Släckningen av elbilsbränder är annorlunda men när branden är så pass omfattande och bilarna står tätt intill varandra, i ett parkeringshus med lågt i tak, spelar det ingen roll. Spridningen går ändå oerhört fort.
Nils-Erik Haagenrud berättar att räddningstjänsten hade övat på liknande scenarier, men kan i efterhand konstatera att deras insatsplaner för flygplatsen inte var tillräckligt bra.
– Det har bland annat lett till att vi tittat igenom alla parkeringshus i vårt område ordentligt, och vi har sett att flera har samma utmaningar som på Sola, säger han.
Krav på nya regler
Att parkeringshuset saknade automatiskt brandlarm och automatisk släckanläggning bedöms också ha bidragit till brandens omfattning. Norges regelverk kräver inte sådana lösningar när minst 50 procent av parkeringshusets väggyta är öppen, men efter branden i januari har flera röster höjts om att reglerna borde ses över.
– Vi menar att det behövs mer forskning om utmaningarna med bränder i ansamlingar av moderna bilar. Dessutom bör det utredas om nuvarande minimikrav på parkeringshus måste förstärkas och öka kraven för att underlätta räddningstjänstens insats, säger Rolf Søtorp, vd för Norsk brannvernforening.
Nils-Erik Haagenrud tror att branden blev en väckarklocka för många. Inte minst på grund av den stora medierapporteringen och att statsminister Erna Solberg var en av dem som indirekt drabbades av branden, genom att hennes flyg från Stavanger till Oslo ställdes in.
– Jag är säker på att det blir förändringar framöver. Det måste det bli, inte minst när det gäller parkeringshus i anslutning till samhällsviktiga funktioner, säger Nils-Erik Haagenrud.
Kollapsade efter evakuering
Diskussionerna efter branden på Sola flygplats handlar också om de byggnadstekniska kraven på parkeringshus. I Rogaland brann og rednings utvärdering konstaterar man att delar av parkeringshuset hade bärande stålkonstruktioner med tio minuters brandmotstånd, trots kravet på minst 15 minuters brandmotstånd.
– Men om det är 10 eller 15 minuter har ingen större betydelse när det handlar om att vi ska hinna fram till platsen, genomsöka och utrymma byggnaden, och dessutom sätta oss själva i säkerhet. Vi vet naturligtvis att en sådan konstruktion i praktiken brukar hålla längre, men det är ändå väldigt riskabelt och kort om tid, säger Nils-Erik Haagenrud.
Brandbilarna var dessutom för stora för att kunna ta sig nära branden, vilket ledde till att merparten av släckningsarbetet utfördes från utsidan. Rökdykning påbörjades men fick avslutas på grund av rasrisken. Drygt en halvtimme senare kollapsade byggnaden.
– De gjorde en mycket bra riskbedömning när de avbröt rökdykningen, även om följdeffekten naturligtvis blev att branden fick ännu bättre fart. Men människoliv måste alltid komma i första hand. Därför borde vi se över de svenska reglerna för parkeringshus, såväl under som ovan jord, för i dag är p-husbränder en mardröm för oss i räddningstjänsten, säger Tommy Carnebo.
Text: Josefin Svenberg
Publicerades i Brandsäkert nr 4, 2020
Vill du prenumerera? Läs mer här >
Publicerad: 2020-10-06
